lost in reveries
Jag mår inte nått vidare, gillar inte att prata om sånt här i bloggen vanligtvis men jag känner att ja måste skriva lite. Jag vet inte vad det är med mig, för allt har varit som normalt idag, men det har kanske funnits där djupt inne trots att jag inte vågat inse det själv och ja har kanske försökt dölja de. Jag visar inte riktigt när jag mår dåligt för det är som att jag inte vill dela med mig av hur jag känner för andra. Fast jag kanske borde göra de. Jag är mer en sån som vill finnas där för mina underbara vänner och familj, stötta dem osv betyder mycket mer. Jag blir sur på allt och alla utan anledning och blandar i hopp saker med varnadra och skyller på andra ovs. Inget står riktigt rätt till. Det känns som att jag har en "klump" i magen av obehag det känns som att det inte bara går att svälja för då växer den där "klumpen". Jag vet inte hur jag ska få bort den här konstiga kännslan/obehaget! Är det normalt? Eller är det jag som håller på att tappa förståndet helt? usch vad jag inte klarar av att skriva sånt här i blogg. Men eftersom en blogg är lite av en "dag bok" på vist sätt, så känns det som att här är det ända stället jag kan skriva av mig. Jag ber verkligen inte att någon ska tycka synd om mig eller något sånt, jag kännde bara att jag behövde skriva av mig lite. Jag tror att det kanske är tid för mig att börja göra mig iårdning för kvällen och skriva det sitsa på Engelskan!
God natt sov gott alla underbara läsare! Tack för att ni tar er tid att läsa min blogg.
